Tävlingsdags Ink Bash

I morgon är det tattoo mässan i Stockholm och min tatuerare Tommy ska tävla med min tatuering, med andra ord ska jag stå på scen i bikini och visa min nyaste tatuering för en hel publik.
Men som Jesse säger, det är bara en tatuering, ha Thåström i lurarna så går allt bra.
Thåström är min och Jesses favorit och när vi var hemma hos mig så hade vi bara Thåström på, vi hånglade, dansade och älskade till Thåström.

I morgon ska jag iaf tävla med min tatuering så vill ni kika så kom till Münchenbryggeriet i morgon, tävlingen jag ska ställa upp i börjar kl 22.00 och mässan har öppet till 01.00 på lördagen, sen har de ju öppet hela söndagen också.
Brukar vara kul att gå och kika där, kanske köpa något tufft plagg eller piercing smycke, där vet man iaf att man får bra grejer.
Återkommer i morgon med hur det gick om vi nu inte syns där.

/A

Gårdagen lista 29 Aug

Dagens Arbetspass: Ledig
Dagens Träning: Ingen, träningsvärken i benen gör det omöjligt
Dagens Lunch: Skinksallad
Dagens Middag: Pizza
Dagens Hälsa: Träningsvärken i benen är nog en bristnig
Dagens Humör: Toppen
Dagens Tack: Annelie och brorsan för trevligt besök
Dagens Glädje: Jesse, du är bäst! Dina ord gör mig lycklig.
Dagens irritation: Ingen
Dagens Längtan: Jesse
Dagens Tår: Pippi & Malte, ni fattas alltid
Dagens oro: När kommer vi kunna ses tro?
Dagens Aktivitet: Serva bilen, till v-by centrum, lunch med Annelie, fixa bankpapper m.m., Middag med brorsan, chatta med Jesse till och från. Njuta av en ledig dag
Dagens Kram: Alla mina läsare som kommenterar.
Dagens outfit: Mörkblå harem jeans, mörkblå tröja.
Leder kommentar listan: 1a Aila, 2a är Gittan
Bild info: Lånad av Facebook
Dagens Tips: Följ mig på instagram – Annica08Johansson
Totalt antal besökare på denna sida sedan omstarten: 58 065 st
/A

Tack för varje ord.

Tack alla ni som stöttar mig och tror på mig och min kärlek, tack för alla ord av pepp och uppmuntran. Tack för stöd då jag är rädd och ledsen och tack för att ni förstår.
Era ord värmer mig och ger mig styrka.

Livet är underbart, den dagliga kontaken och bekräftelsen är något jag njuter av, varje puss , varje bokstav är som energi för mig.
Han är verkligen en underbar och bra kille.

Han fiskar lite vart jag står och jag försöker vara tydlig med mina känslor utan att skrämma honom.
Vissa dagar skakar jag av rädsla för att bli lämnad och vissa dagar njuter jag av livet och hans ord göär mig trygg.
Det är en bergodalbana av känslor, underbart men läskigt.

jag har ingen aning om vart det leder, när vi ses igen och hur vi ska kunna ses, jag vet bara att han får mig att må bra, att jag saknar honom och att han ger mig så enormt mycket så jag kan vänta ett tag på honom.

/A

Jag är en tönt med för mycket känslor!

Jepp precis så är det, jag är en tönt!!
Om han inte skriver på en gång och skriver puss och massa goa ord hela tiden så blir jag rädd och tror att han inte vill ha mig. Så är det ju inte.
I går kom puss och babe och det var han som skrev precis som vanligt, han skriver helt frivilligt till mig, han skriver till mig för att han tänker på mig, han är gullig, han är en ärlig och bra kille men ibland kommer han off-line och ibland sover han eller är upptagen, saker jag inte ser, men borde veta. Han är en kille som lever, han har ett liv. Varför är jag en så stor tönt som tror att ingen vill ha mig och så fort de inte hör av sig på ett par timmar? Direkt tror jag att det är tecken på att jag inte duger , de vill inte ha mig, det är över nu.
Bara för att andra killar svikit och lämnat mig utan att säga någon måste inte Jesse vara likadan.
Jag är en stor tönt med för mycket rädsla och känslor inom mig!

/A

Rädsla av att bli lämnad

Jag hatar klumpen i magen, när den svarta klumpen i magen tar över mer och mer av kroppen. När allt blir mörkt och tårarna tar över.
Inte för att något har hänt utan för kroppen tar ut något i förtid av gammal vana. Kroppen reagerar som om jag ska bli lämnad, som om vargen är på väg, stress hormoner pumpar ut i kroppen, ångest, jag andas fortare och magen knyter sig.
Kroppen gör sig beredd, beredd på strid, sorg, katastrof.
Kroppen reagerar på gammal rutin, erfarenhet och det den kan bäst. Reagera på katastroftänk.

Jag vet inte hur jag stoppar det, vet inte hur jag övervinner rädslan, skriva av mig i bloggen hjälper lite, prata med vänner som orkar lyssna hjälper.
Hoppas på mer psykologhjälp, men de vet ännu inte om jag får någon.
Terapin jag gick i hjälpte mig lite men jag vet fortfarande inte hur jag ska vinna över den svarta klumpen och den svarta varelsen på min axel som trycker ner mig och påminner mig om vad som brukar ske, det är den svarta varelsen på min ena axel som analyserar allt till katastrof. Som ser allt som ett tecken på att nu är det kört, nu försvinner han snart.

Vi chattade en kortis igår, jag skrev och han svarade inom 30 sek. Sen försvann han i 10 min, men när jag skrev att jag förstod att han va upptagen och att vi kunde höras senare om han ville så svarade han att han bara hade duschat och sen fick jag en puss.
Han skrev att Han tänkte på mig. Vi chattade lite om gamla minnen och skrattade, han tackade mig för att jag tog hand om honom.
Så långt va allt bra, sen frågade jag lite om hans dag och hans bror och lite annat vardagligt, då kom inget svar, han kom offline och online så jag vet inte om nätet strulade eller om han blev upptagen.
Efter nästan 45 min skrev jag att jag skulle gå och sova men att jag skulle drömma om honom.
Han läste det ca 15 min efter jag skrivit det, men han brukar alltid skriva puss puss och sov gott men han svarade inte. Han läste det iaf men han svarade inte som han brukar.
Han va inte som han brukar och det ställde till det för nu vann katastrof klumpen.

Att han svarade på en gång, kallade mig babe och skrev puss samt att han dagen innan var super go och chattade flera gånger och skrev att han önskade jag var där, det är som bortblåst.
Han var inte som han brukar i går och han skrev inte god natt puss puss som han brukar så nu har svarta ångest klumpen av rädsla vunnit över hela min kropp.
Den svarta klumpen är övertygad om att detta är ett tecken på att han vill bli av med mig, avsluta, ebba ut, Detta är början på undergången, när är det roliga dagarna över. Nu är vi tillbaka där vi brukar, säger den svarta klumpen.
Hur jag ska övervinna denna klump och hur länge det ska ta, det vet ingen.

Jag önskar verkligen att de kan bestämma sig på psyk snart om jag ska få hjälp eller ej, för nu känner jag verkligen att jag behöver det.
Orkar inte leva i katastroftänk och hela tiden vara beredd på det värsta, orkar inte analysera allt till något dåligt och orkar inte jämföra varje litet ord.
Varför gör min skalle statistik och jämför varje dag, varje ord? Jag blir galen och jag kan inte stoppa det.
Tur att han inget vet, tur att jag är expert på att spela teater, tur att jag är van att leva med den svarta klumpen men bäst vore om den inte fanns.

/A

Sjuk av kärlek.

Vad gör man när man är så kär så man inte står ut utan honom.
När varje sekund känns som timmar då man inte hörs, när man sitter och väntar på att tidsskillnaden ska komma ikapp så man är vaken samtidigt ett par timmar och när han inte hör av sig så dör man av längtan, oro och rädsla.

Det är galet vad knäpp jag blir när jag blir kär. Jag skulle kunna kväva honom med min kärlek på 2 sek om jag inte la band på mig och när jag lägger band på mig så känns det som om jag snart ska spricka.
Vad händer, jag är knäpp, sjuk, galen.
Jag orkar inte med mig själv snart, jag vill skrika ut hans namn, prata om honom hela tiden, vara med honom, prata med honom ständigt och jag skulle kunna gå till Kanada just nu bara för att få se honom 1 min.
Jag klarar inte av att vara kär, jag spricker, jag älskar för mycket, blir rädd och paranoid, om han viste vad jag kände skulle han springa bort från mig och ring psykakuten eller nåt.
Varför kan jag inte vara normal och tycka om någon lagom, måste jag älska med hela hjärtat på en gång.
Kan han skriva till mig snart, har inte hört något från honom så snart 24 timmar och det är jobbigt, väldigt jobbigt.
Jag längtar ihjäl mig efter hans ord. Jag är knäpp, galen och väldigt kär.

/A

Bra dagar för vågen

Underbara dagar, livet lever och jag mår så otroligt bra.
Just nu känns livet bara så underbart och allt känns bara så rätt.

Tänk att livet kan vända så fort egentligen, jag vågar kanppt tänka på hur fort det även kan vända åt ett annat håll.
Vi hörs hela dagarna till och från. I går fick jag bilder på hans lägenhet och han bor fint vill jag lova, grymt fin lägenhet.

Jag trodde ärligt talat inte att det fanns fler killar som kunde vara både snälla, romantiska och bra och dessutom verkar tycka om mig.
Vi är födda i samma stjäärntecken, våg. Spännande och kanske kan det underlätta om vi fungerar lite lika, intressant läsning är det iaf.

Fakta om oss vågar:

I relationer och samarbete är Vågen diplomatisk och hänsynsfull, rättvis och välmenande. Vågen är mån om att göra ett gott intryck och är svag för smicker. Uppmuntran och gemenskap är viktigt för denna tillmötesgående, charmiga karaktär.

Vågen är en charmig sällskapsmänniska som älskar att träffa nya människor. Vågen är helt enkelt speciallist på att umgås med andra.

Vågen älskar kärleken och tvåsamhet är viktig för vågen och utan en partner eller vänner runt sig känner sig vågen halv och ofullständig. Vågen lägger därför ner mycket kraft och energi på att ordna jämvikt i omgivningen, de avskyr gräl och är mycket diplomatiska och utmärkta medlare i olika situationer.

Vågens strävan efter att vara omtyckt kan resultera i att de gärna lägger sig till med små vita lögner för att undvika motsättningar.

Vågens sociala behov kan göra att de lätt blir osjälvständiga och har svårt att fatta beslut. Vågen kan oavsett ha oerhört svårt att välja och kan hålla på och väga för och emot i det oändliga.

Vågar är som sagt mycket kärleksfulla och lätta att älska och innan de finner den rätta så kan de vara riktigt flirtiga och ombytliga i kärlek. Men när vågen väl lovat någon evig trohet så bryter den inte det löftet i första taget utan de håller sig troget till sin livspartner för alltid eller till dess att omständigheterna tvingar dem att besluta annat. Vågen är mycket romantisk och är en sinnerlig och fantasifull älskare. Vågen är barnkär och trivs bäst med en stor familj.

Så här passar vågen ihop med vågen:

När två Vågar träffas skapas en av de mest romantiska och välbalanserade relationer som kan finnas. Harmoni och estetik är mycket viktigt för Vågen och tillsammans ger de en extra dimension till allt de förtar sig. Vågen symboliserar kompanjonskap, den älskar att bli älskad. En dejt spenderar helst på romantiska filmer och caféer. Som sambor ser deras hem ut som ett galleri, fullt av de finaste ting.
Det bästa med relationen är deras känsla för diplomati, vänlighet och ömsesidig respekt. Dessa två kan skapa en bestående relation då de förstår varandras kärlek och behov. Deras engagemang kommer sannolikt vara stort och äkta.

Astrologi är det inte alla som tror på, men lite tror vi nog alla på det och jag känner iaf igen mig på beskrivningen av mitt eget stjärntecken.

Så jag tänker välja att tro på detta och tro på oss.

/A

Min tur nu?

Vågar jag hoppas att det är min tur nu? Vågar jag hoppas att jag kanske hittat en man som kan älska mig lika mycket som jag kan älska?
Vågar jag hoppas?

Min bror stöttar mig mer än jag någonsin hade trott, han verkligen stöttar mig och även han sa att han trodde att det var min tur nu även om inte han heller vågade hoppas.
När min bror tror på mig och på Jesse, då finns alla möjligheter.

Igår började iaf Jesse plugga svenska om det har med mig att göra ska vi ha osagt, för jag vet inte alls varför han valt att börja plugga svenska, jag kan bara hoppas att jag är en del av det beslutet.
Vi pratade till och från hela dagen, från att han vaknade tills jag somnade.

Vågar inte hoppas men det ser bra ut….just idag.
En dag i taget…
Kärleken är underbar, livet är underbart, men ack så läskigt, jag är så sårbar igen.

/A

Dagar med kärlek och rädsla

Jag är så bränd av alla år av svek och olycklig kärlek att jag liksom ständigt väntar på smällen.
Jag väntar på att se något jag inte vill se, att bli sårad, lämnad och sviken.
Letar efter tecken på att han inte är intresserad längre eller är med någon annan.
Det är så jobbigt och jag blir så trött på mig själv.

Det hjälper inte till när man hör andra drabbas av svek och otrohet och sen när alla talar om för mig hur omöjligt det är med en kille som honom som bor i Kanada och reser runt i världen.
Att han säkert dricker för mycket och att det inte kommer fungera.

Jag vet vad jag vill och ingen kan någonsin ändra på min kärlek, men det folk kan göra är att sätta griller i huvudet som får mig orolig och rädd. Men ingen kan ändra min kärlek.
Tack alla vänner som tror på mig och som ger mig beröm och kredd för att jag står för min kärlek i vått och torrt och är stolt över den jag är kär i oavsett vad alla andra säger.
Tack för att ni stöttar och om det skiter sig tröstar.

Jag har läst igenom lite det Benny- mediumet sa för ett år sedan, mycket som är intressant nu 1 ett år senare. Mer säger jag inte….rädd att det inte slår in om jag pratar om det för mycket.

Vi hörs lite varje dag, han är nu hos sina föräldrar och har fullt upp att ta igen allt med dom och sina vänner i barndomsstaden. Sen i veckan åker han hem till sig och snart börjar han jobba.
Igår lyckades han äntlige få tillbaka sin Spotify. Det va inte lätt tydligen när man är i Kanada, men det löste sig.
Jag ska snart köpa ny mobiltelefon och jag hoppas att det inte är lika struligt som det har varit för honom att installera allt.

Ska till IG på Onsdag, han ska hjälpa mig att försöka få över så mycket information från min telefon som möjligt till Gmail kontot innan jag köper ny telefon.
Är det något jag tycker är jobbigt så är det att köpa ny telefon. Jag vill ha alla info kvar och kontrollbehovet spökar då jag är rädd att mista viktig info, bilder osv.

Har för många kontakter i telefonen så de får inte plats på simkortet, galet, men så är det.

Så mycket jag ska fixa och så lite tid. Jobbar 15-22 idag och ska till kiropraktorn innan, har en del jag borde fixa med banken och jag orkar inte ta tag i allt.
Måste boka tid för service på bilen också, och en tid till vårdcentralen. Suck , så mycket att göra och jag bara sitter och stirrar och drömmer mig bort.
Måste hoppa in i duschen och sätta fart, för mycket måsten.

I går började jag förbereda för Jesses födelsedagspresent, måste va något jag kan skicka över nätet och jag har kommit på det. Kommer bli så kul och coolt.
Men det är en månad kvar och allt är inte klart än.

Så mycket att stå i, helt slut.
I morgon måste jag fixa massor. I morgon….

/A

Svar på skeptisk kommentar

Fick en kommentar i förra inlägget, tänkte att jag besvarar den öppet så slipper jag svara flera gånger på samma sak.

Kommentar:

Hur tänker du dig att detta ska gå? Ska ni bo i varsin världsdel och vara kära på avstånd? Eller varför tar du inte ditt pick-och-pack och åker dit. Du har ju varken barn eller husdjur eller karriär eller något som hindrar dig från att åka och följa din känsla, eller?

Jag är skeptisk till ”förhållanden” där man inte träffas ofta. Varför? Den största anledningen är SEX – om man inte har det med varandra, så har man ju det med andra. Det är få friska välmående människor som kan och vill avstå från sex. För det andra tror jag att man, när man är för lång tid ifrån varandra, bygger upp förväntningar på vad man sedan ska göra den dag man återses. Förväntningar tenderar att bli luftslott och bevikelserna kommer som ett brev på posten.

Så – vad hindrar dig från att bara hyra ut din lägenhet och bara dra till honom? Svara inte ‘jobbet’ eller ‘pengarn’, för jobb kan man få var som helst – och man kan låna ifall man inte har pengarna direkt.

Att sitta på röven och vänta (på vad??) gör ju inte att man får det som man vill. Inte i något sammanhang, faktiskt. Want it – work for it!

Svar:

Hur jag tänker detta ska gå? – Jag tänker eller snarare hoppas att vi som alla andra skulle inleda ett förhållande och bygga på det och sen älska varandra tills en av oss dör, precis som alla andra hoppas när de är kära. Varför skulle jag tänka annorlunda?

Varför jag inte tar mitt pick och pack och flyttar? – Ja en av anledningarna är väl kanske att man är två i en relation. Vi kanske ska börja med att bli ett par, det tar ju ett tag att ”bli ihop”. Sen är det väl få människor som flyttar ihop direkt när de träffas. Vi har inte ens börjat pratat om vilket land vi ska bo i om vi nu tar steget att bli ett par och flytta ihop.
Tror inte så många har den diskussionen första månaden av dejtning?!
En annan anledning är att han bara varit i Kanada i två dygn, han kanske vill packa upp väskan innan han börjar prata om nästa resa och att han om ca 2 veckor börjar jobba och då inte är hemma. Så det är inte så lätt att hälsa på någon som är på jobb och inte är hemma. Sen är frågan vilket land ska vi bo i? Vem har sagt att jag måste flytta och varför ska jag flytta till Kanada? Jag har inget som binder mig, men han har ännu mindre som binder honom, han bor ju bara i Kanada ca 3-4 månader om året.

Vem har sagt att vi inte har haft sex eller kommer ha sex?
En sak kan jag säga att vi har knullat som kaniner och han var grymt bra i sängen så jag kommer inte bli besviken, han verkar inte heller vara speciellt besviken på mina prestationer.

Jag är hellre utan sex och har sex med den jag är kåt på och vill ha sex med än att springa runt och knulla med massa dåliga, känslolös knull med främmande killar som inte kan ge mig det jag vill ha.
Vill man ha det kan man ju ställa sig på Malmskillnadsgatan och dessutom få bra betalt.

Vem har sagt att vi måste vara ifrån varandra länge? Vem har sagt att jag inte ” Want it- work for it?”
Vad jag väntar på? – Ja jag väntar på att han ska få landa efter att varit ute och rest i 9 månader så att han i lugn och ro kan känna vad han vill och känner för mig, innan jag kommer och kväver honom och stressar honom med krav på massa beslut, innan ens packat upp sin väska.
Sen väntar jag på att han ska börja jobba och är redo att planera vad och hur vi/han ska göra när han jobbat klart.

Min fråga är varför så många är så negativa och målar fan på väggen så fort jag träffar någon, kanske inte så konstigt att jag blir rädd och osäker när ingen tror på mig och att någon ska kunna älska mig.
Varför inte stötta och peppa istället för att trycka ner och kritisera mig?

Jag skiter i vad ni alla tycker, den jag är kär i kämpar jag för i vått och torrt, men det är trist att så många jobbar på att trycka ner mig och kritisera mig och min kärlek hela tiden.
När jag är singel är det fel på det och när jag träffar någon är det fel på det.

Det är så lätt att kritisera och vara skeptisk, svårare att ge beröm, vara positiv och peppa. Jag förstår inte?!

Alla förhållanden har sina mottgångar, hinder, fel och brister, vårat var att vi träffades de sista två veckorna han var i Sverige och att han nu måste jobba några månader.

Sen är kärleken alltid svår, du vet aldrig om den blir besvarad, om den håller och om det fungerar men det är väl kanske det som gör den så härlig och spännande också.

/A