![2012](https://annicaj73.wordpress.com/wp-content/uploads/2012/12/2012.jpg?w=600&h=450)
Nu börjar året 2012 gå mot sitt slut.
Året började ju inte bra, i Februari somnade min älskade katt Malte in och den tiden var extremt jobbigt och är än. Jag kan knappt skriva om det utan att ögonen fylls med tårar, jag saknar honom så enormt mycket. Både Pippi och Malte är enormt saknade, det är tufft utan dom. Jävligt tufft.
I Mars började jag dejta en kille som senare förklarade att vi aldrig dejtat. Bio, middag, gå på fotboll och umgås flera dagar i veckan och dessutom ha sex är tydligen inte att dejta.
Nåja vi avslutade det hela som vänner och jag fick en chans att öva på att säga ifrån och visa ilska och åter igen se vilka märkliga killar som finns.
En varm kväll i slutet av maj träffade jag den mest underbara, vackra och goaste man jag hitintills träffat – han med de blå ögonen och den kryssningen kommer jag alltid att minnas. Så romantiskt, så fint och så fantastiskt som det var är det absolut bästa jag någonsin upplevt.
Jag opererade handen och armen i slutet av maj och sjukskrivningen och det handikappet jag hade i ca två veckor var as jobbigt, om det inte hade varit för han med de blå ögonen så vet jag inte hur jag hade klarat mig, hela sommaren var hans samtal allt för mig.
Saknar dom samtalen något enormt, saknar så det göt ont.
Vid midsommar blev min Pappa väldigt sjuk och låg inne på sjukhuset, vi var oroliga att mista honom, så dålig har jag aldrig sett min pappa, det var hemskt. Men tack och lov så blev min pappa jättebra efter ett par veckor.
Det var förmodligen en urinvägsinfektion som spökade så han blev så sjuk, förlamad, hjärtsvikt och hög feber. Att vara nära att förlora Pappa var vidrigt, men brorsan och jag hjälptes åt och tillsammans blev familjen Johannsson starka tillsammans.
8 Sep innan jag åkte till Turkiet fick jag en natt av ren och kär lycka och njutning, obeskrivligt hur underbart det var att ha hans armar och ben runt mig, finner inga ord. Ett dygn av ren lycka.
10 Sep stack jag och Sussi till Turkiet en vecka. Har nog aldrig skrattat så mycket som jag skrattade den veckan. Sussi är verkligen den bästa vän man kan ha och hon och jag kan verkligen skratta ihop.
En vecka av värme, glädje och hopp. Fan va kul vi hade.
Efter Turkiet resan avlutade jag med min terapeut, efter tre år i samtal var det nu dags att ta farväl. Jag tror jag har blivit starkare och kanske ser lite klarare även om jag ibland har svårt att släppa taget om vissa. Ibland har jag för mycket hopp kanske men alternativet att tappa hoppet är ibland värre än att hoppas. Men det kändes svårt att ta farväl av någon som lyssnat och hjälpt mig varje vecka i tre år. Men nu känns det ganska bra, tror jag.
Sedan har året mest varit en väntan på hopp och kärlek.
Detta var 2012 för mig. Jag hoppas att 2013 har mer att ge.
Ber till högre makter åter igen att 2013 ska bli mitt år och att mediumet Benny har rätt på alla sina punkter. Jag tror på dig Benny!
/A