Är på jobbet, nervositeten börjar kännas, men just nu vet jag inte vad jag mest är nervös och rädd för. Mitt X säger via sma att han ska ge mig pengar idag, han ska komma till mitt jobb eftersom jag jobbar till 22. Tror inte han kommer komma denna gång heller, han har ju lovat och lovat nu i nästan precis 1 år så varför skulle han hålla det han lovar idag, men jag blir ändå nervös. Så jobbigt att ha kontakt med honom och bara hans sms gör mig arg och illa till mods. Klockan är nu 17.30 och än har han inte kommit. Han skulle åka från Norrköping kl 16.00 han valde ju att åka dit och festa istället för att komma med mina pengar igår som han sa att han skulle. Denna man gör mig så arg, har aldrig träffat någon så respektlös och elak människa i hela mitt liv och jag kan bara inte fatta hur jag har kunnat vara kär i denna elaka människa. Jag har inte sett honom på över 1 år nu och jag önskar att jag slapp se honom mera i mitt liv, men jag vill ha mina pengar, så kanske blir jag tvungen. Han kan tydligen inte sätta in pengar på mitt kont, fråga mig inte varför, men han misslyckas varje gång. Så nu har han tydligen gett upp och vill ge mig pengarna personligen.( Hoppas ni hör min ironi i texten)
Eftersom jag ärligt talat faktiskt är rädd för honom, skulle det vara skönt om han kom till mitt jobb, vi har övervaknings kameror överallt och mina kollegor känns trygga att ha omkring mig. Men ärligt talat är det nog ingen som tror han kommer komma hit.
Fick precis ett sms av honom där han beklagar sig över att han är bakfull och hur jobbigt det är att betala räkningar och att staten ska ha pengar och sen ska ju jag ha en slant också osv. Jag orkar inte svara, vad ska jag svara liksom, alla betalar räkningar och skatt, och skulden till mig har han haft 1 år på sig att betala och att han är bakis är ju helt och håller självförvållat, så hans självömkan kan han behålla för sig själv.
Nog om den djäveln.
Snart åker jag äntligen ner till min älskling, ska bli så underbart att få vara i hans famn igen.
Lite nervös inför resan är jag ju självklart, men fortfarande mest nervös över bytet i Istanbul och att min väska ska försvinna. Veckan där nere med min älskling är jag faktiskt inte ett dugg orolig över konstigt nog kanske, men det känns så himla rätt mellan oss och det va verkligen länge sedan om det ens någonsin hänt att jag känt mig så lugn och trygg med någon. Bortsätt från min jobbiga pms vecka för en månad sedan har jag inte ens varit svartsjuk och orolig. Helt underbart att slippa det och känna sig så lugn och trygg, då är det ju riktigt kul och skönt att vara kär.
Dessvärre kommer inte Henna att åka ner, så jag blir helt ensam. Jag förstår henne, det finns många själ till att hon inte åker just nu. Men om allt går bra så kanske vi kan åka ner och fira nyår eller så åker vi tillsammans ner i februari, mars. Vi får se, man får ta en sak i taget och se hur mycket pengar vi får ihop och om kärleken håller i sig.
Om puckot kunde betala sin skuld till mig så är det inga problem alls, då kan jag åka hur mycket jag vill. Men dessvärre kan jag nog aldrig räkna med den idioten.
Kom på nu att detta kommer bli min sista blogg innan jag åker, herre guuu, jag åker ju snart. Gud så spännande. Snart är jag nere i Alanya i 19 graders värme och solsken, kanske kommer det kunna bli 20-25 grader också om jag har tur. Jag har laddat med bikini.
Det är nog inte många som trodde jag skulle åka på denna resa, kanske trodde jag det knappt själv, men när jag är kär och när en kille behandlar mig väl då kan jag gå genom eld och vatten för den mannen, det är det som är kärlek. Jag känner verkligen att jag skulle göra mycket för denna man, så länge han behandlar mig så som han gör nu och så länge vi kämpar bägge två för våran kärlek så ger jag aldrig upp.
Jag är bara sådan, att när folk behandlar mig bra och när det är någon jag bryr mig om, det gäller både familjen, vänner och kärlek är jag beredd att gör mycket. Men tyvärr har folk utnyttjat det så jag måste vara misstänksam och varsam. Men mitt hjärta som älskar, vill gå genom eld och vatten för dig!
Nä nu är det nog dags att säga hej då för denna gång. Jag bloggar så fort jag hinner och kan igen. Men nu blir det ca 1 veckas paus. För nu är det 100% kärlek i en vecka som gäller. Håll tummarna för mig och för oss.
Och som alltid så avslutar jag med…..
Var rädda om varandra där ute.
Kramizzz